paparazzi
Jag vet att jag nog är den segaste personen som lägger upp denna NU! Men han är ju så jäävla grym! och de kom jag faktiskt på för en stund sen ;)
Ska alldeles strax ner till markbyggarna och tigga jobb, har Eve med mig. Sen 14.40 har jag tid på hälsocentralen för blodprov och andra tester för att se vafan de är med mina halsmandlar, jag orkar inte gå såhär längre!
my angel
just det där
när den rätta dyker upp, då säger hjärtat till, och då får huvudet säga vad de vill..
Det är väl just det som händer under våren, man bryter upp, eller öppnar hjärtat och släpper in någon.
Nu var det ett år sen jag bröt upp med min största och första riktiga kärlek. Ett helt år.
Vem vet, jag kanske inte är reda att öppna mitt hjärta och släppa in någon, men det känns så.
Nu när sommaren närmar sig, jag har två tankar, två olika känslor kring detta. Jag har inte varit ensam så länge, men jag vill ha någon där. Så som just han var. Hela tiden. Känna tryggheten om natten när man låg tätt, tätt intill. Man låg och pratade till sent på morgontimmarna och somnade sedan till varandras hjärtslag. Jag saknar känslan att kliva upp på morgonen och veta att det är någon annan på en annan plats som tänker på mig, känna det där leendet man bär på hela dagen, pirret i magen..
Jag är nog inget flickvänsmaterial, inte efter förra våren, jag känner inte igen mig själv mer, jag är en hel annan. Vem har jag blivit?
Men jag är definitivt redo att ge bort mitt hjärta.
Jag vill ha närheten, dom där sena morgontimmarna, höra någons hjärtslag.
Men istället är alltid tyst..
Det är väl just det som händer under våren, man bryter upp, eller öppnar hjärtat och släpper in någon.
Nu var det ett år sen jag bröt upp med min största och första riktiga kärlek. Ett helt år.
Vem vet, jag kanske inte är reda att öppna mitt hjärta och släppa in någon, men det känns så.
Nu när sommaren närmar sig, jag har två tankar, två olika känslor kring detta. Jag har inte varit ensam så länge, men jag vill ha någon där. Så som just han var. Hela tiden. Känna tryggheten om natten när man låg tätt, tätt intill. Man låg och pratade till sent på morgontimmarna och somnade sedan till varandras hjärtslag. Jag saknar känslan att kliva upp på morgonen och veta att det är någon annan på en annan plats som tänker på mig, känna det där leendet man bär på hela dagen, pirret i magen..
Jag är nog inget flickvänsmaterial, inte efter förra våren, jag känner inte igen mig själv mer, jag är en hel annan. Vem har jag blivit?
Men jag är definitivt redo att ge bort mitt hjärta.
Jag vill ha närheten, dom där sena morgontimmarna, höra någons hjärtslag.
Men istället är alltid tyst..
