Jag kom bara att tänka på det, jag läste dina vykort häromdagen, då du var frisk och då
du fanns en timmes bilfärd bort. Ditt skratt och dina öppna armar när vi rusade upp för grusplan
och du ofamnade oss med en stor kram. När vi tillbringa all tid i ladgården och mata hönsen.
Jag ser mig dig framför mig, din blåa t-shirt, ditt vita krulliga hår sitta där vid matbordet och prata om allt
som hänt samtidigt som du bjöd oss på glass med oboy pulver. Det var 9 år sen du försvann från oss.
Du lämnade efter ett stort tomrum, jag är arg på mig själv att jag inte förstod då att det var sant, jag var så pass
liten. Jag minns när mamma kom in och berättade att du inte fanns bland oss mer. Men hon hade fel, du finns med oss, du finns i vårta hjärtan, tankar och runtomkring oss. 9 år utan dig, vi tänker på dig Mormor. Vi saknar dig nått oerhört! Du kommer alltid ta upp en stod del av mitt hjärta. <3