Kärlek är inte något som man kan ge till en människa, kärlek kan man ge till ett djur eller en favoritsak. Men vi förknippar kärlek med att ge den till en speciell person, som vi sedan får för oss att vi är "kär" i.

För mig är kärlek min familj, mina vänner och Rusla.

Det där med att ge kärlek till en viss person som kommer in i ens liv för en kort stund har jag aldrig förstått mig på, självklart har jag varit kär. Men frågan är om man verkligen är det? Jag har gett min kärlek till personer som jag vet kommer finnas vid min sida för resten av mitt liv, och som jag vet inte kommer på något sätt göra mig ledsen eller mistro mitt förtroende. Men att ge kärlek till en människa som helt plötsligt dyker upp i ens liv, jovisst kan man ge ut sin kärlek till den, men hur vet man säkert att den kommer finnas vid en sida? Hur vet man att du kommer kunna lita på personen? Det är ju frågan. Man blir lätt korkad av kärlek, och förvånad till vilka man ger den till, ibland blir det inge kärlek tillbaka utan en rejäl jävla käftsmäll istället.

Jag är noga med vilka jag ger min kärlek till, kärlek är ingenting man bara ger bort. Kärlek ska förtjänas.  Man sätts på prov exakt hela tiden. Gör man ett snesteg kan kärleken försvinna. Så när jag vet att jag kan lägga min kärlek i tryggt förvar hos någon, då sitter den där, hela tiden. Men om någon skulle leka med min kärlek. Då tar jag den tillbaka, och det tar en evighet innan den släpps fri igen...

Få förtjänar min kärlek, anledningen till detta är att jag fått tillräckligt med käftsmällar..